Historik

Starten 1917

UIK startades 1917 av en grupp killar vid namn Helge ‘Pippi’ Boström, Axel Emanuelsson, Ivan Johansson-Ekby, Gunnar Lundqvist, och Helge Sandberg.
Grabbar ur Tegs sportklubb (de flesta var stadsgrabbar) bildade Umeå Idrottsklubb 20 juli 1917. Fotbollsgrabbarna (Tegs SK tillhörde Umeå landskommun) ville anordna dans på Soliden, men det fick bara föreningar i Umeå Stad. Tack vare detta så bildade dessa (utbrytarna) en ny klubb.

UIK:s första styrelse såg ut som följer: Ordförande Helge Boström, vice ordförande Nils Nilsson, sekreterare Axel Emanuelsson, vice sekreterare Ivan Jonsson, skattmästare Helge Sandberg, vice skattmästare Gunnar Lundqvist.I mitten av 1919 inträdde man i Riksidrottsförbundet. Allmän idrott och fotboll kombinerat med skidor och bandy på vintern var de dominerade idrotterna under de första åren.1920 bildades UIK:s skolförening, en underavdelning inom klubben, för att ytterligare stimulera idrotts aktiviteterna. Efter några svaga år så började det blomstra, 1924 fanns följande sektioner: Allmän idrott, fotboll, bandy, boxning, junior sektion, skolsektion och ekonomi utskottet. Det har funnits viss turbulens i föreningens styrelse, det kan man bland annat läsa från ett protokoll från ett allmänt möte 10/10 1924. Där föredrogs en avsägelse från samtliga styrelsemedlemmar på grund av vissa medlemmars antydningar om att de inte skött sina åligganden ‘som de bort och kunnat’. Efter sluten omröstning var det en rösts övervikt att styrelsen skulle sitta kvar.

Gammliavallen

En av milstolparna i UIK:s historia är tillkomsten av Gammliavallen som invigdes den 7/6 1925. Den som var initiativtagare till anläggningen var jägmästare Wilhelm Ålund och hjälp med byggandet fick man av både IFK:are och UIK:are. Första mannen att bryta målsnöret i invigningstävlingen, 10 000 meter terränglöpning, var UIK:s Hjalmar Lindberg.

Inkomstkällor

Det största orosmolnet över de två första decennierna var ekonomin. På årsmötet 1929 beslöts t.e.x om en extra uttaxering om 50 öre per medlem. 1934 förbättrades ekonomin avsevärt. Skulderna på 600 kr kunde betalas. Det berodde mest på den stora festen under midsommarhelgen på Barnens Dagsplatsen samt fotbollsmatchen mot ungerska laget Szeged. Likaså kunde träningslokal på K4: s gymnastikhus hyras billigt, 50 öre i timmen.  Inkomstkällorna var inte många under de första 35 åren. Fritidsgrupper, medlemsavgifter, tombolor och ett ständigt uppvaktande av företag och supporters för att få hjulet att gå runt. Danser anordnades även på Stora Hotellets festvåning och brottarnas fettisdagsdanser på Folkets Hus under början av 50-talet gav även sköna slantar i kassakistan. 1958 kom vändningen. Det blev dansen i Baggböle, som brottarna tog initiativet till och som huvudstyrelsen sedan tog ansvaret för, som radikalt förbättrade ekonomin. På 50-talet kom också en annan inkomstbringande verksamhet igång. Idrottsalliansen – en sammanslutning mellan IFK Umeå, Sandåkerns SK, Gimonäs CK och Umeå IK – har tillfört klubbarna många sköna slantar genom åren. Största inkomstkällorna är bingoverksamheten, julmarknaden och parkeringarna i samband med mässor på Nolia.

De ekonomiska förutsättningarna för idrottsrörelsen har varit och är svårhanterliga och kristider kommer och går. Våra idrottsledare måste allt för ofta engagera sig i den ekonomiska överlevnaden istället för att rikta all sin kraft på enbart den idrottsliga verksamheten.

Sporthallen

Av stor betydelse blev också sporthallens förverkligande år 1958. HKH Prins Bertil invigde anläggningen under pompa och ståt tisdagen den 18/11 1958 med bl.a. invigningssupé på Sävargården. En tacksamhetens tanke till speciellt redaktören Elon Dufvenberg och ingenjör P A Tellhammar som de varmaste tillskyndarna för Sporthallens förverkligande. Redan 28/9 spelades invigningsmatchen i handboll mellan svenska landslaget (detta års världsmästare ) och en norrlandskombination. Seger för landslaget med 24-8. Från och med hösten detta år kunde således inomhusidrott, brottning och handboll få stadigvarande och ändamålsenliga lokaler för träning och tävlingsutbyten. Mycket efterlängtat.

Klubblokal

Viktigt var också att UIK fr o m 1/1 1959 fick hyra ett möblerat klubbrum. För första gången på över 40 år hade klubben en central punkt för sina sammankomster. Visserligen hade UIK ägt en klubbstuga uppställd på Gammliavallen. Den syntes dock inte ha blivit utnyttjad i någon större grad för möten etc. I samband med vissa arbeten på Gammlia ålades klubben att flytta. Styrelsen fann då för gott att sälja stugan enligt ett extra styrelsemöte 7/7 1955. Köpare blev gamle vasaloppssegraren Gösta Jacobsson för en summa om 3.500:- kronor.

Kanslist

Idrottsverksamheten svällde alltmer. 1974 anställdes därför Carl-Axel ‘Calle’ Dahlgren, eldsjäl inom bowlingen, som kanslist. En mycket stor hjälp för alla sektioner i det dagliga idrottsarbetet.

Eget klubbhus

Trångboddheten gjorde sig alltmer påmind. Lokalfrågan löstes 1976 då klubben fick hyra större lokaler på sporthallen. I september 1984 sades lokalerna upp av kommunen och Umeå IK började genast med ljus och lykta söka nya lämpliga lokaler. Valet föll på ‘Gula villan’ på Idrottsallén – lämpligt namn för en gata utanför en blivande ‘idrottsborg’.

Genom köpebrev 15/11 1984 förvärvades så vårt kära klubbhus. Inflyttning skedde i stort sett genast trots att huset samtidigt genomgick en betydande renovering och reparationer bland annat nytt yttertak, tilläggsisolering, golvslipning etc. En stor dag i Umeå Idrottsklubbs historia blev så invigningsdagen, onsdagen den 9/3 1985. Kanske till och med den största. Att äga ett eget klubbhus var nu en dröm som gått i uppfyllelse. Representanter från myndigheter, massmedia och klubbsektioner fanns givetvis på plats. Uppvaktningar och lyckönskningar i mängd.

Inpå 2000-talet hade klubbens verksamhet växt och vi hade blivit ohållbart trångbodda. En ny fastighet uppfördes snett över gatan alldeles intill Gammliavallen och 2008 kunde Umeå IK flytta in i ett nytt rymligt klubbhus. Föreningen fick dock stora ekonomiska problem vilket medförde att fastigheten redan i februari 2009 såldes till Umeå kommun och att Umeå IK därefter är hyresgäster i sitt tidigare ägda klubbhus.

Mr UIK

‘Mr Handboll’ och föreningens ordförande åren 1977 till 2007 var Bengt ‘Bengan’ Lundberg, för alltid förknippad med epitetet ‘Mr UIK’. Vad ska sägas om denne otrolige eldsjäl med en tränar- och ledarmeritlista längre än antalet nollor i den svenska statsskulden. Innan ordförandeskapet 1977 ledamot i huvudstyrelsen sedan 1964. Ordf i handbollssektionen i 16 år, tränare och ledare under 24 år. Dessutom ordf i Västerbottens Handbollsförbund i 12 år och styrelseledamot i Svenska Handbollsförbundet i tre år. Medlem i Norrlandskommittén i 11 år. Man påstår att vissa personer av ädel börd har blått blod i sina ådror. I så fall pumpar nog Bengts hjärta gult och svart runt i blodomloppet. Vissa källor vill också påskina att Bengt t o m sover med toppluva och halsduk i UIK:s färger, dock ej till fullo verifierat. Allt understryker dock med största tydlighet Bengts stora hängivenhet för vår kära klubb.

Kamratföreningen

Efter sin aktiva idrottstid kände många medlemmar behov av en fortsatt gemenskap. Därför bildades den 18/3 1940 Umeå Idrottsklubb Kamratförening. Enda kravet som medlem är ett gul/svart hjärta och Umeå IK som klubben nummer ett. Två gånger om året samlas man under gemytliga former med god mat och bingospel. Berättar gamla minnen och minns med behag flydda storhetstider. Huvudinriktningen är dock att på alla sätt stödja moderklubben i dess ungdomsverksamhet.  Friidrott. Under de första fem åren var Umeå IK liktydigt med friidrott eller allmän idrott som det hette på den gamla goda tiden. I begynnelsen var det UIK:s framgångsrikaste verksamhet men lades ner 1960. Styrelsen ställdes inför fullbordat faktum genom den helt okända ‘bomben’ i tidningspressen om samtliga friidrottares övergång till IFK Umeå. För styrelsen var det ett hårt slag och än beklagligare var på vilket sätt klubbens friidrottare skött övergången. Kanske var det ändå det bästa som skedde för att då få en livskraftig friidrott i Umeå.

Bandy

Umeå Idrottsklubb var först i Västerbotten att ta upp bandy på sitt program. Fotboll på sommaren och bandy på vintern blev en naturlig kombination. De första åren drevs bandyn av huvudstyrelsen tillsammans med all övrig idrottsverksamhet inom klubben. Först 1923 utsågs en fotbolls- och bandysektion bestående av Gunnar Häggström och Gösta Bäckström.Den första fristående bandysektionen startade 1927 och bestod av Henry Pettersson, Kurt Wallin, Gustaf Berggren och Erik Dunér. En lyckad start för sektionen då Umeå IK detta år vann DM:et över Norrbyskärens IF efter förlängning med 8-7. DM-viktorian upprepades 1932 efter finalseger över Vännäskamraterna med 6-2. En bit in på 50-talet lades bandyn ned. Detta föll inte i god jord hos bandyentusiasten Gösta Sandström. Han startade därför ‘knattebandy’ med ett enastående fint resultat. Ungdoms-DM tre år i rad 1957-1959 och därtill DM för juniorer 1959-1961. Notabelt är att dessa tre juniortitlar alla vanns mot Bolidens Ffi med segerresultatet 1-0. En mycket god hjälp hade Gösta av unge påläggskalven Lennart ‘Lelle’ Wrenman. Bandyn lades ner 1963. Mycket beroende på ledarbrist och ett alltmer vikande intresse från de aktivas sida.

Bowling

På sensommaren 1958 bildades bowlingsektionen på initiativ av bland andra Knut Grenholm och Karl-Fredrik Sundqvist. Första sektionsstyrelsen: Karl-Fredrik Sundqvist ordf, Knut Grenholm sekr, Sture Undin kassör samt Gösta Sandström, Mårten Pettersson och Irving Perman.

Brottning

Sadelmakarmästaren och Linköpingsbon Agne Holm flyttade till Umeå 1925 och bildade tillsammans med Emil Spång och Yngve Wänman Umeå Boxning och brottarklubb. På grund av små ekonomiska resurser förde brottningen en tynande tillvaro till dess Umeå Idrottsklubb vid årsmötet 25/1 1931 officiellt beslöt överta verksamheten. Brottningen hade redan 1930 påbörjats inom klubben. Första brottarsektionstyrelsen: Allan Törnblom ordf, Agne Holm, Anders Forsberg, Emil Spång och Uno Tjenell.

Fotboll

Fotbollen höll man på med när man startade föreningen, men sektionen kom inte förrän 1923 och bestod utav Gunnar Häggström och Gösta Bäckström. Även bandy skulle ligga under den här sektionen. Samarbetsavtalet med Mariehems SK i fotboll 1992 innebar seniorfotbollens sorti från klubbens verksamhet. Sedan dess läggs all kraft och energi på damfotboll, som hade startat 1985, och med ett mycket gott resultat som följd. A-laget gick upp i Damallsvenskan 1996, åkte ner i div 1 men kom tillbaka till eliten 1998. Året därpå gick man till semifinal i SM-slutspelet och 2000 vann laget sitt första SM-guld. Resten är en makalös framgångshistoria där gulden har radats upp. Den fantastiska framgångssagan ska i första hand tillskrivas Roland Arnqvist. Han startade som tränare för laget på 80-talet men hade en vision om att utveckla damfotbollen till nya nivåer. 20-talet år senare är Umeå IK:s damfotboll ett av regionens starkaste varumärken och vida känt både nationellt och internationellt.Den 28 mars 2011 ombildas Umeå IK:s Fotbollssektion till den fristående föreningen Umeå IK Fotbollförening med Umeå IK som Alliansförening. Umeå IK FF övertar bl.a. Umeå IK:s plats i Damallsvenskan samt samtliga spelare, ledare och verksamhet.

Utöver elitfotbollen bedrivs även en livaktig ungdomsverksamhet bland framförallt flickor men även pojkarfotboll. Epitetet ‘ungdomens klubb’ förpliktar.

Handboll

1932 introducerades handbollsporten av från Östersund inflyttade Ragnar ‘Castor’ Larsson. Umeå IK blev genom hans fruktbringande arbete snabbt den dominerande klubben. Första handbollsektionen: Ragnar Larsson ordf, Paul Westin och Kurt Wallin.

Konståkning

Konståkningen startade 29/3 1940. Första sektionstyrelsen: Nils Wågberg ordf, Carl Pettersson sekr, N Halldén kassör samt Ruth Ekman och Ragnar Larsson. Den sistnämnda såsom representant från huvudstyrelsen.

Mer info

Ett mer utförligt historik häfte från 1917 – 1996 finns på kansliet som Paul Jonsson, UIK:s kamratförening sammansatt.