Fotbollssäsongen 2015 skulle bli hennes första i a-laget.

Den tog slut redan den 17 april.

– Efter korsbandsskadan bestämde jag mig tidigt att jag ville ta mig tillbaka till fotbollen. Möjligheten att få spela allsvensk fotboll i UIK hägrar fortfarande, säger Amanda Kröger.

 

Den 15 april fyllde hon 20 år.

Livet lekte, inte minst fotbollslivet.

Efter att ha varit utlånad till Umeå Södra under delar av 2014 var Amanda tillbaka för att konkurrera om en plats i Umeå IK FF:s representationslag.

Två dagar senare, den 17 april, åkte hon med F19-laget på turné för att i tur och ordning möta Eskilstuna och Kvarnsveden.

Cirka en kvart in på matchen på Tunavallen i Eskilstuna tog säsongen slut för Amanda Kröger på ett oerhört bryskt sätt.

– Jag minns inte exakt vad som hände, allt gick så snabbt. Bollen var i vårt straffområde och jag på väg mot en motståndare. Det hann dock aldrig bli någon närkamp och plötsligt låg jag på marken med smärtor.

Kommer du ihåg vad du tänkte i det läget?

– Det gjorde visserligen ont, men jag var mest rädd. Jag hade ju hört hur det knakade till i det vänstra knäet så visst var det många tankar som for genom huvudet, fortsätter Amanda Kröger.

 

Opererades 25 maj

Kommande undersökningar visade att främre korsbandet i vänster knä var av och fem veckor efter den olycksaliga händelsen på Tunavallen, närmare bestämt den 25 maj, låg hon på operationsbordet på Sports Medicine i Umeå.

Dagen efter var hon på återbesök och därefter startade en lång och stundtals mödosam rehabiliteringsperiod som ska få henne tillbaka på fotbollsplanen så småningom.

– Jag bestämde mig på en gång att jag vill tillbaka till fotbollen. Det skulle vara hemskt tråkigt att avsluta karriären med en korsbandsskada, menar den stabila mittbacken Amanda Kröger.

Som elitspelare lever man i en mycket speciell bubbla där nästan allt kretsar kring fotbollen och man tvingas hela tiden vara fokuserad på vad man äter, att man får tillräckligt med sömn och så vidare.

Efter en allvarlig skada, med lång konvalescens som resultat, hamnar du plötsligt utanför den bubblan med allt vad det innebär. För Amanda Kröger har det varit och är fortfarande en resa mellan himmel och helvete.

– Psykiskt har det varit en prövningens tid. Vissa perioder har det varit riktigt nattsvart, men jag har lärt mig att det alltid går över och blir positivt igen.

I slutet av juni kunde Amanda lägga bort kryckorna och nu har hon börjat jogga så smått. Siktet är helt och hållet inställt på att hon ska vara tillbaka på fotbollsplanen till försäsongen 2016.

Hon har långt ifrån släppt kontakten med laget under den långa rehabiliteringstiden. Några gånger i veckan har hon varit på träningarna, dels för att behålla den sociala kontakten med lagkamraterna, dels för att passa på och träffa lagets medicinska team, men även för att träna i gymmet.

Jasmin Nejati, en annan av UIK:s a-lagsspelare som hade oturen att dra på sig en korsbandsskada på försäsongen, har också varit viktig för Amanda.

– Det har varit skönt att kunna bolla erfarenheter med Jasmin och jämföra med varandra hur skadorna utvecklats.

 

Tre stressfakturer

Amanda Kröger kom från Täfteå IK till UIK som 13-åring för att spela elvamannafotboll. Via flickor 95, F 17 Elit och F 19 är hon redo för a-lagsspel och hon erkänner utan omsvep att längtan tillbaka till fotbollsplanen är oerhört stor.

– Jag försöker så gott det går att ta en dag i taget, men ibland flyger tankarna iväg in i framtiden. Målet är utan tvekan att jag en vacker dag ska spela med UIK i damallsvenskan.

Hon tvingades till en lång och ofrivillig vila och hon vet vad som krävs för att hon ska kunna ta sig tillbaka till fotbollen efter en allvarlig skada. Tre tidigare stressfrakturer, som tvingat henne till kryckor i sex veckor vid varje tillfälle, har gjort henne minst sagt luttrad.

– Jag är rätt så tjurig av mig och ger inte upp i första taget. Fotbollen är fortfarande en mycket viktig del av mitt liv, säger Amanda Kröger, 20-åringen som vid sidan av fotbollen pluggar till civilingenjör i industriell ekonomi och som därmed visar vad hon vill.

Både på och utanför fotbollsplanen…

Jerry Lindkvist